Vladimir Putin föddes den 7 oktober 1952 i Leningrad, nu känt som S:t Petersburg, i dåvarande Sovjetunionen. Han växte upp i en gemensamhetslägenhet tillsammans med sina föräldrar, Maria Ivanovna Putina och Vladimir Spiridonovitj Putin. Hans uppväxtår präglades av efterkrigstidens stränga förhållanden. Putins far tjänstgjorde i den sovjetiska flottan och var en del av Sovjetunionens kommunistiska parti, medan hans mor var fabriksarbetare.

Putin visade tidigt intresse för sport och blev särskilt engagerad i judo i tonåren, något han fortsatt att utöva och värdera högt, även som vuxen. Han studerade vid Leningrads statliga universitet, där han tog examen i juridik 1975. Under sin tid på universitetet blev han medlem i Sovjetunionens kommunistiska partis ungdomsorganisation, och hans avhandling berörde internationell juridik med betoning på den amerikanska utrikespolitiken.

Efter examen blev Putin rekryterad av KGB, Sovjetunionens statliga säkerhetsorganisation. Han tillbringade merparten av sin KGB-karriär i Dresden, Östtyskland, där han arbetade som underrättelseofficer från 1985 till 1990. Tiden i Tyskland gav honom färdigheter i tyska språket och en djupare förståelse för Västeuropa, vilket senare skulle bli användbart i hans politiska karriär. När Sovjetunionen började falla samman på 1990-talet flyttade Putin tillbaka till Ryssland och lämnade sin position inom KGB strax efter augustikuppen 1991.

Väl tillbaka i Ryssland började Putin att arbeta för Leningrad stadsförvaltning, under ledning av borgmästaren Anatolij Sobtjak, som blev en viktig mentor för honom. Under 1990-talet klättrade Putin snabbt i de administrativa leden. År 1996 flyttade han till Moskva och började arbeta inom den nationella administrationen under president Boris Jeltsin, där han tilldelades flera viktiga positioner. År 1998 utnämndes Putin till chef för den ryska säkerhetstjänsten FSB, som är KGB:s efterträdare. Året därefter blev han landets premiärminister.

När Boris Jeltsin oväntat avgick från presidentposten den 31 december 1999 blev Putin tillförordnad president. Hans vältalighet och image som en handlingskraftig ledare bidrog till att han snabbt blev populär i befolkningen. Putin vann presidentvalet följande år, 2000, och blev formellt Rysslands president. Han blev omvald 2004. Under sin första presidentperiod fokuserade Putin på att stabilisera den ryska ekonomin, stärka den centrala regeringsmakten och återvinna statens kontroll över viktiga industrier, särskilt energi- och råvarusektorn. Denna politik ledde till snabb ekonomisk tillväxt och ökade levnadsstandard för många ryssar, vilket stärkte hans popularitet.

Diplomatiskt försökte Putin positionera Ryssland som en global makt att räkna med, men hans styre präglades också av kritik kring mänskliga rättighetsfrågor, pressfrihet och begränsningar av det politiska utrymmet. Under hans ledning centraliserades den politiska makten betydligt, vilket ledde till oro både inom och utanför Ryssland om en glidning mot ett mer auktoritärt styre.

På grund av den ryska konstitutionens begränsning kunde Putin inte ställa upp för en tredje på varandra följande presidentperiod. År 2008 blev istället Dmitrij Medvedev president, medan Putin själv blev premiärminister, en position som många betraktade som fortsatt mycket mäktig. Under denna period ansågs Putins inflytande fortfarande vara betydande, och Medvedevs presidentskap betraktades ofta som en förlängning av Putins egen politik.

År 2012 återvände Putin till presidentposten efter ett omdebatterat val där oppositionen och internationella observatörer rapporterade oegentligheter. Hans återkomst till presidentposten möttes av omfattande protester i Ryssland, men Putin fortsatte med sin politik att öka den statliga kontrollen och stärka Rysslands internationella ställning. Under denna period blev utrikespolitiken alltmer konfrontatorisk, exemplifierat av annekteringen av Krim från Ukraina 2014, vilket orsakade vida internationella fördömanden och resulterade i sanktioner mot Ryssland från västvärlden.

Putins senare år vid makten har präglats av en ökande nationalism och ansträngningar att stärka banden med andra icke-västliga nationer, särskilt Kina. Samtidigt har relationerna med västvärlden fortsatt att försämras, med anklagelser om rysk inblandning i andra länders val och cyberattacker. Inrikes har hans administration upprepade gånger anklagats för att slå ner på oppositionen och stänga ner oberoende medier.

Under hela sin karriär har Putin varit en polariserande figur. För sina anhängare är han en ledare som återuppbyggt Rysslands ekonomi och återfört landet till sin rättmätiga plats som en global makt. För sina kritiker är han emellertid en auktoritär ledare som underminerat demokratiska institutioner och förföljt politiska motståndare.

År 2020 drev Putin igenom en folkomröstning och flera konstitutionella förändringar som möjliggör för honom att potentiellt stanna vid makten fram till 2036. Detta drag har kritiserats både nationellt och internationellt som ett sätt att cementera hans makt och begränsa politisk pluralism. Det ryska samhället är numera djupt splittrat om Putins arv och framtiden för landet. Hans politiska karriär har satt djupa avtryck både i hemlandet och på internationell nivå, och hans ledarskap kommer att fortsätta forma den geopolitiska kartan under många år framöver.

---

Bildkälla: Пресс-служба Президента РФ, CC BY 4.0